Storbankernas olidliga lättja och arrogans

Reflektioner angående artikel
”Borg: Alla vill framåt” i Dagens Industri 20/11-2008

Jag tog förvisso bland annat upp ämnet ett tidigare bloginlägg, för en månad sedan, men jag kan inte låta bli att reagera på att det fortfarande inte hänt något. Det diskuteras och hålls möten medan bankerna hukar i busken och låtsas vara svårflirtade och fortsätter håva in omotiverat höga ränte- och avgiftsinkomster.

Det märkliga är att i princip alla, låntagare, politiker(oavsett partifärg) mm välkomnat och gett sitt 100%-iga stöd. Men vad gör då bankerna? Inget alls. De låtsas som problemet inte fanns. Var är det då som skon klämmer? Jo de är förstås rädda för insyn och reglering. Det passar sig inte. För att ingen kan vara bättre än banken, med lång och genuin erfarenhet, väl?

När man läser ”Borg: Alla vill framåt” med avseende på det korta möte som hölls på finansdepartementet igår, undrar jag genast. Vilka är alla? Vill verkligen bankerna det? KAg tvivlar. Frågan handlade om hur man skulle nå en gemensam förståelse kring det statliga garantiprogrammet, vilket enligt finansdepartementet hoppas ska ge bankerna lägre upplåningskostnader och därmed lägre räntekostnader för företag och privatpersoner.

Men blir man så mycket mer klok och upplyst av läget, förutom att alla vill framåt. Men det är väl en självklarhet. Men under vilka omständigheter då? Ingen av storbankerna ville ge besked huruvida de skulle gå med eller deras synpunkter på programmet. Men att de var nöjda med informationsutbytet var väl inte helt oväntat. Annika Falkengren (SEB) ställde sig mycket positiv till dialogen men blev tårögd över det fokus på ersättningar och bonus som kommit att få i och med garantiprogrammet. Ja man får en klump i halsen av medlidande.

Hur länge ska dessa diskussioner pågå egentligen? Jag trodde att krisen var här nu. Men det verkar som det inte saknas pengar i banksystemet eftersom båda parter i dialogen verkar nöja sig med att just hålla sig på dialogstadiet i väntan på att krisen snart är över. Varför inte ställa ett ultimatum. Vad har bankerna för val? Gå med nu eller riskera att staten tar över den bank som inte vill vara med.


Vad är då problemet?

“Det finns olika synpunkter. Det är bland annat begränsningen i att expandera. Några menar att det skulle bli dyrare att låna upp i systemet. Vi får utvärdera detta”, säger Mats Odell, utan att vilja precisera sig ytterligare” avslutar herr Odell.

Mina herrar, Borg och Odell! Gå inte på detta tjuv- och rackarspel från bankernas sida. Utan på med boxarhandskarna i stället! Lite hårdare nypor skulle inte skada. Se bankerna som vilket företag som helst. Eller varför inte inför en statlig krisbank som ger stödpengarna direkt till företag och låntagare och låt privatbankerna konkurrera med staten om låntagarnas gunst.

Artikel
http://di.se/Avdelningar/Artikel.aspx?ArticleID=2008\11\20\312376§ionid=undefined

Se även denna aktuella artikel. DI 21/11-2001
http://di.se/Avdelningar/Artikel.aspx?ArticleID=2008\11\21\312485§ionid=undefined


Gordon Gummivante